Självmord

Carl-Robin Larsson tyckte att han hade ett helt vanligt liv. Såg ut som nästan vilken 24-åring som helst, var tillsammans med sin kille och bodde i Stockholm. Då och då mådde han lite dåligt, såsom alla gör ibland. Men ju längre tiden gick, desto sämre blev det.

– Jag kände mig mer och mer deppig, men insåg inte hur allvarligt problemet var. Jag lade ingen större vikt vid det och trodde inte att jag hade någon att vända mig till, säger han.

De senaste åren har allt fler killar uppgivit att de mår dåligt, enligt statistik från SCB. Vissa mår så dåligt att de tar livet av sig. Förra året tog nästan dubbelt så många killar som tjejer självmord i åldersgruppen 15-24.

För Carl-Robins del började det hela när pojkvännen lämnade honom förra året. Då kom allt till ytan. Depressioner, ångestattacker, hyperventilation och ett tungt tryck på bröstet var bara några av alla symptom som drabbade honom. Flera dagar kunde han inte ens ta sig upp ur sängen. När han väl tog sig ut på promenad var det med ett enda syfte, att inte komma tillbaka.

– Jag lyckades avstyra det, ofta genom att ringa min moster. Hon var min stöttepelare under den här tiden, säger Carl-Robin.

Lars Jalmert, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, har forskat på ämnet och tror att anledningen till att fler killar än tjejer begår självmord handlar om att de inte vågar visa sig svaga och prata om psykisk ohälsa. Något som grundar sig i en traditionell bild av hur mannen ska vara.

– När männen inte kan uppfylla den här maskulinitetsnormen så finns det bara en enda utväg för vissa. Hur bisarrt det än låter så har man fortfarande kontroll över sitt liv om man har möjligheten att avsluta det, säger Lars Jalmert.

Pressen på att killar ska vara “manliga” och “maskulina” leder också till att färre killar än tjejer söker hjälp när de lider av psykisk ohälsa, menar kuratorn Bo Helsing på Mottagningen för unga män i Göteborg.

– Jag tror att många män tycker att det är lättare att söka hjälp för en knäskada än psykisk ohälsa. Vi behöver jobba för att göra det mer tillåtet för män att söka hjälp när de mår dåligt i själen, säger Bo Helsing.

Carl-Robin är en av de unga killar som valde att söka hjälp. Något han i efterhand önskar att han hade gjort tidigare.
– Man tror som kille att man är starkare än vad man egentligen är. Att man kan ta sig ur det på egen hand, men det är inte alltid det går, säger han.
När han till slut tog steget och sökte hjälp hade han svårt att ta till sig det stöd han fick. Han försökte ta sitt liv ytterligare en gång, men sedan kom vändningen.

– Efter det blottade jag mig totalt och gjorde mig mottaglig för hjälpen, säger Carl-Robin.

Genom att få killar att våga prata om känslor och söka hjälp tror Bo Helsing att den psykiska ohälsan kan minska, genom att få bort tabut kring frågor som dessa. Han skulle också vilja se fler mötesplatser för unga män och berättar att killar ofta uttrycker att det är lättare att söka hjälp när de ser att andra också gör det.

– Det gäller att börja prata om känslor redan tidigt. Om skolorna är mer medvetna om hur vi bemöter varandra känslomässigt så kanske inte lika många kommer må dåligt i framtiden, säger han.

Nu har det gått ett år sedan Carl-Robin mådde som sämst. Han mår betydligt bättre idag, men spåren från sjukdomen finns fortfarande kvar. För att bearbeta allt han varit med om har han startat en blogg för att sprida ordet och visa att det är okej att prata om känslor som dessa. Hans råd till killar som befinner sig i samma sits som honom är att söka hjälp och våga prata om det som är jobbigt.

– Man kan aldrig kräva att omgivningen ska förstå vad det är man går igenom, men man kan kräva respekt och acceptans för sina känslor, säger han.

Evelina Segerqvist, Teo Kristjansson och Frida Granström